... i Eslöv "Novakicken" respektive Skurup "Nils Holgerssons Cup".
Efter förra helgens prestation och resultat i inomhuscupen i Bergahallen i Eslöv (konstgräs, 7-manna), fanns det en hel del hängande huvuden och missmodiga kommentarer i vårt gäng.
En inledande vinst mot Helsingborgs FF (div 4, 3-0), följdes av tre förluster. Torn (div 3, 0-5), S.Sandby (div 2, kvalspelade till div 1 ifjol, 0-3) och Skurup (div 1, 0-7). Och vi får erkänna att det är ett bra tag sedan, förlustsiffrorna nådde dessa nivåer. MEN, det är egentligen bara en match som vi ledare är mindre nöjda med, och det är den andra.
Anledningar till den mindre bra prestationen finns. Fokus låg på alldeles fel saker, "längre fram" i tiden, en ovilja att göra det grundläggande "jobbet" och att Torn taktiskt utmanövrerade oss.
Övriga matcher är godkända. Den mot Sandby, med råge godkänt. Siffrorna mot Skurup är stora. Dock måste man också kunna titta på siffrorna med perspektiv. När jag berättade för en gammal vän och tidigare fotbollstränare om tjejernas reaktioner efter matcherna, svarade han: "-Men, herregud! Det året Skurup avancerade till div 1, spelade ni flickfotboll i en 15-årsserie!". Det SKA vara skillnad!
Visst, det är kanske positivt att våra tjejer är besvikna på resultaten, men, man måste kunna sätta saker och ting i rätt perspektiv. Det fanns mycket som var bra, trots resultaten. Och det är oerhört viktigt att vi tar det med oss för framtiden. Inte stirrar oss blinda på förlustsiffror.
Alla i vår närhet vet att vi för tillfället jobbar med en oerhört tunn (antalsmässigt!!!)spelartrupp. Av olika anledningar är vi än färre än ifjol och det är klart att negativa tankar har lättare för att smyga sig på. Vi ledare har en stor uppgift att ingjuta mod, tålamod och långsiktighet hos tjejerna. Och tjejerna har också ett stort ansvar att stå tätt tillsammans och stå upp för vår verksamhet. Tro på det vi gör, förmedla positiva saker till varandra (och andra) och att ALDRIG någonsin vika ner sig. Det kommer en dag då spelartruppen på något sätt kommer att fyllas på och då kommer vi att bli ännu starkare!
Förutsättningarna inför dagens cup i Skurup (konstgräs, 7-manna) var tuffa och blev än tuffare ju längre cupen fortskred. Vi åkte iväg med 7 spelare. Alltså inga avbytare. Men, vi brukar bortse från sådana faktorer och manar tjejerna till "gilla läget". Och vi har varit i liknade situationer tidigare och tjejerna har oftast en remarkabel förmåga att anta utmaningar.
Vi inledde gruppspelet mot Staffanstorp/Uppåkra (i år i div 2, ifjol div 3) med seger 2-1. Stabilt, organiserat och sylvasst.
En bit in i andra matchen mot Klågerup (div 2) kastar Ida in handduken. Ryggsmärtorna är för svåra och vi organiserar om från 2-3-1 till utmanade 1-3-1. Alltså, inga avbytare och spel med en spelare mindre. Vi står emot och spelar förvånansvärt bra, men med 5 min kvar gör Klågerup 0-1. Och 0-2. Då får vi se det som vi har fått uppleva så många gånger under åren och är precis det som är och fortsatt ALLTID ska vara vårt signum! Vi ger oss ALDRIG! Med 20 sekunder kvar kvitterar vi! Willas rullar dit den, efter eminent förarbete av Elin. 2-2.
Inför tredje mot IFK Trelleborg (ifjol div 2, i år div 3) resonerar vi med Ida, om hon kan tänka sig att STÅ uppe i motståndarnas straffområde. Jo, efter viss tvekan. Alltså fulltaligt, men ändå inte!!! Återigen sliter tjejerna kopiöst och bjuder dessutom på begåvad fotboll. Vi tar ledningen, har ytterligare möjligheter att spä på, men ett moment av otydlighet från vår sida och IFK hugger och trycker in 1-1.
Tvåa i gruppen, efter S/U, och slutspelsmatch mot Hörby FF (div 2). Vi väljer samma "taktik" som mot IFK. D v s, Ida får STÅ i motståndarnas straffområde och om möjligt försöka röra sig!!! Vi gör återigen en fantastisk fotbollsmatch, men orkar till slut inte stå emot. 0-3 skrivs siffrorna till.
Efter matchen, samlar Hörby FFs tränare (!!!) VÅRA tjejer och öser beröm över dem! Likaså är det ett flertal andra ledare som ber oss framföra deras beundran för våra tjejers insats. Vår närvaro idag i Nils Holgersson-hallen gick inte obemärkt förbi! Och våra supportrar (föräldrar) på läktaren fick uppleva ännu ett tillfälle där våra tjejer ger oss oförglömliga minnen! Ingen, som inte var där, kan förstå hur tjejerna tog sig förbi gränser för vad man egentligen kan begära i ansträngning. Samtidigt, vet vi, att det är därifrån vi ska fortsätta att bygga.
Ja, dagens insats hade alla de ingredienser som vi ledare önskar och som vi VET finns hos de här tjejerna. En kopiös, kollektiv, uppoffrande arbetsinsats som kryddas med begåvade spelsekvenser. Vi är helt varma i våra hjärtan och sådana här tillfällen är vår belöning! Ni är suveräna!
Omdömena till samtliga är naturligtvis sprängfyllda med positiva superlativ. Ska vi våga oss på att lyfta fram en enskild, som ska ha den största efterrätten på Pappis i Kävlinge, så blir det Johanna i kuren. Hon "spikar" samtliga sina fyra framträdanden med trygghet, tydlighet, bestämdhet och ett lugn som vi inte sett så sammanhängande tidigare. Dessutom fullständigt "hänsynslös" mot sig själv i tuffa situationer. Det svettigaste som skådades (förutom pannorna på oss tre!!!), var Johannas kvadrupel-räddning (!!!) i matchen mot HFF. Fullständigt sanslöst och helt fantastiskt! Landslagsklass!!!
Tjejer, ni har gjort vår helg!!!
Ses vi tisdag.
Rolf.
