En olycka på motorvägen upp mot Helsingborg, gjorde att det blev en liten omväg och vi kom fram " i spridda skurar". Matchstarten flyttades fram några minuter och väl igång, haglade målen i tillställningen som slutade med en 3-7 (0-3)-seger. Målskyttar: Willas 5, Jessika och Önne.
Jaha, i vilken ände börjar vi? Ja, det får bli den "gamla, vanliga visan", som vi aldrig tröttnar på. Det jobbas! Något kopiöst. Över hela plan. När vi brister i spelmässiga, konstruktiva lösningar, kompenserar vi detta med ett kompromisslöst löpande! Och det är en fröjd att skåda.
Vi gör fantastiska 7 mål framåt. Är vi 100%-iga? Nä. Vi skapar ytterligare en handfull högst kvalificerade målchanser och det kunde mycket väl blivit tvåsiffrigt. Är vi då 100%-iga spelmässigt? Svaret är också där, nä. Ingen tvekan om att vi kan, och behöver, förbättra vårt passnings- och mottagningsspel för att längre stunder kunna "äga" och kontrollera händelserna. Vi behöver fortsatt jobba med att minimera antalet oprovocerade felpassningar. Tydligheten i vad vi vill göra och HUR det utförs måste bli skarpare. Lyckas vi med det, kan vi ägna mer kraft åt konstruktivitet och mindre åt "rå-löpande".
Eskilminne är ett ungt lag (t o m yngre än oss?), med begåvade, skolade spelare, som verkligen försöker SPELA fotboll och som rent spelmässigt, tekniskt, är bättre än 3-7.
Med det sagt, kan vi konstatera att vi idag, stundtals, rullar boll på ett charmant sätt och några av målen, och det som försiggår målen, är fotbollsgodis och av hög klass.
Med stor glädje delas det ut höga betyg till samtliga, för såväl jobb som spel, och det hade varit " a piece of cake" att hitta positiva superlativer till var och en.
Ett hat-trick (om det är äkta eller inte finns det kanske olika definitioner på, men för oss, lika vackert ändå), första halvlekens samtliga mål, och dessutom ytterligare två i andra, är en grandios prestation och en raritet, oavsett vilken nivå man spelar på. Willas levererar och det med besked! Förutom målen, finns det detaljer, som gör "oss tre", minst lika glada.
Emmas obarmhärtiga slit längs med kanten, och var det i övrigt behövdes, skickar tydliga signaler, om att vi ger oss ALDRIG!
Kvällens varmaste kram ger vi till Jessika, som för sig själv och alla andra, visar att det finns mycket fotboll att "locka fram". Kröner kvällens insats med att LUGNT och behärskat (precis som vi tjatar om!!!) bredsida in bollen och därmed göra sitt allra första mål i division tre! Som vi har längtat efter detta mål och var det som gladde oss allra mest denna kväll!
Och tack snälla Moa för att du följde med och fungerade som back-up.
Vi "gubbar" lyfter på den hatt, som vi inte har, men någon gång kommer att skaffa och säger TACK för denna otroliga "match-vecka". Ni är bäst!
Härligt jobbat tjejer!
Ses vi tisdag.
Rolf.
