Då är säsongens sista seriematch avklarad, i och med söndagens bortamatch mot Åhus. Lång väg hem, utan några poäng, efter 3-2 (2-2).

Målskyttar: Amanda och Lina.   

En spelmässigt riktigt fin första halvlek av vårt unga garde och vi har många sekvenser under första 45, där vi ”trillar boll” och löser situationerna offensivt på ett väldigt moget sätt. Bra variation mellan kortpassningsspel och längre ”hot” i djupet. I andra tar ”bensinen” slut på ett flertal och fullt förståeligt, med tanke på att nio av våra spelare hade SM-kvartsfinalen (F16) mot Jitex, från gårdagen, i benen. En match med hög anspänning, fysiskt såväl som mentalt.

Vi är helt klart nöjda med dagens prestation och ansträngning. Vi hyser stor beundran för den vilja och attityd som uppvisas och vi är så stolta för att ni lojalt ALLTID försöker göra ert bästa, oavsett tidpunkt i matchen eller resultat på tavlan. Det är och kommer ALLTID till att vara den egenskap hos er, som är mest värdefull. På och utanför fotbollsplanen.

Vi är glada för att Lina ”i elfte timmen” kom med i målprotokollet. Härligt! Amanda belönades av ”juryn i Åhus” med en blomsterkvast som bästa FIK:are och vi hyllar framförallt stenhårt jobb och sylvassa framstötar i inledningen av matchen. Zarhui tar sig an den dryga timmen som central mittfältare på ett sätt som lovar mer. Det finns så mycket fotbollskompetens koncentrerat och en fysisk tuffhet som en första anblick inte skvallrar om.

Vi väljer att hissa Maja i luften, som återigen kombinerar ett helgjutet jobb med att visa fortsatt ökad tro i de tekniska momenten. Riktigt härligt att skåda!

Underbart jobbat, tjejer!

Med ovanstående rader sitter jag här och försöker komma till insikt med, att detta blir det sista matchreferat som jag skriver. 

Jörgen, Ken och jag har informerat vår förening om att vi inte kommer att leda damlaget nästkommande år.

Det finns så mycket att se tillbaka på och så mycket man återigen skulle vilja lyfta fram och jag hoppas kunna återkomma med det i en annan text senare. 

Tänk vad många fantastiska saker och prestationer våra tjejer har gjort på plan genom åren och vilka upplevelser på cuper och resor vi har haft. Och jag har haft den stora glädjen och förmånen att vidareförmedla dessa händelser. Ibland har Frick vikarierat med den äran. Det har varit ett fantastiskt privilegium att vara med på denna 12-åriga resa. Från att ha startat som ledare för ett underbart ”förvirrat flicklag” släpper vi nu taget om ett kompetent division 2-lag med fortsatt stor potential. 

Det är många känslor som kommer till ytan och det går ju inte att hålla tårarna tillbaka. Men, den starkaste känslan är stolthet. Ingen utomstående kommer någonsin att förstå vad som har krävts för att ta oss dit vi är idag. Och vi är så stolta över er, tjejer!

Vi har haft, och har, världens bästa tjejer! Ni är bäst, oavsett vad! Tack!

Rolf.